Den gången tränade vi framförgående, linförighet, hopp och apport. Hopp gick bra, Nidas kan det kommandot. Det är ju bara det att de ska vända och hoppa tillbaka också. Jag har inte riktigt koll på skillnaderna mellan lydnad, bruks och appellen där, för olika moment är ju olika långa. Ska läsa på så det klarnar:)
Sen skulle vi träna apport och det har vi inte gjort så mycket alls, Nidas tycker att apportbocken är en smaskig träpinne som gärna ska tuggas på! Och om matte vill att han ska komma tillbaka med den så tar han till flykten för att få tugga lite till. Träning där!!!!
Tyvärr hann vi inte göra det så mycket för det hände en hemsk olycka den här gången. En av hundarna bröt benet. Alla som vet hur det låter när hundar skriker vet att det isar ända in i själen på en. Det var fruktansvärt att höra och att se. Vi avbröt träningen efter det och jag hoppas på att allt gick bra med den skadade hunden.

Så var det dags för spår i skogen, budföring och uppletande. Vi har inte gjort det så mycket, men Nidas gillar att spåra för vi har tidigare lagt lätta spår på brukshundsplanen. Men han fick iaf leta efter mig. Bara. Och gå i mina spår, annars så gjorde man åt varandra. Det gick ganska bra, han blir väldigt uppspelt när det är dags att börja nosa! Men det är ju en kanonsak att göra hemma om man har möjlighet. Man kan ju lika gärna dra en köttbulle över gräsmattan:) Sen gjorde vi upplet i ruta, och det har vi gjort sedan tidigare, så det gick bra. Det enda är att han ska komma tillbaka fort, för det är väldgt lockande att springa iväg o leka med saken också! Budföringen var helt okej, svårt att öva på själv bara:) Efter timmarna i skogen la Nidas sig ner och somnade i bilen. Det gör han aldrig annars!